Fortsätt
10 oktober 2021
Jag hade lett ännu ett Zumba pass på Medley i Salems centrum. En av deltagarna kom fram till mig och sa; ”Titta vad du gjort” En kort sekund blev jag orolig; hade jag uppmuntran någon rörelse som gjort henne illa? Men så vinkla hon ena benet bakåt och uppåt så hennes fot nästan snuddade rumpan och fortsatte: ”Du förstår att när jag började här så kunde jag inte vinkla upp benet så värst högt men nu kan jag ända hit. Det har du gjort. Jag ville bara säga det.”
Jag tänkte i mitt stilla sinne att det hade hon ju själv gjort men så hörde jag det som jag behövt påminnas om, om och om igen, genom livet. Att vi gör skillnad i varandras liv när vi bjuder på oss själva, ger av vår tid, uppmärksamhet, vänlighet, delar våra resurser. Där sprids hoppet helt enkelt. Kanske var det genom mina uppmuntrande tillrop och glada tjut, knasiga rörelser, rödast av alla-face, en blick med vänlighet i och så vidare som hade gjort att hon upplevde hur hon liksom ”helades” en aning.
Jag tvivlar ofta på om jag gör någon som helst skillnad för en bättre värld. Och jag kan ofta se med misstro på mina fjuttiga små insatser. Då händer det ibland att jag blir påmind om; att försöka och inte ge upp är själva grejen.
”Fortsätt simma” säger Doris i filmen Hitta Nemo. Doris minns inte mycket i sitt liv men till slut minns hon att hon har ett hem och hon börjar söka det. Envist fortsätter hon simma fast det ser omöjligt ut.
Så är det också för dig och mig när det ser omöjligt ut i vår värld. Att fortsätta försöka sprida godhet i det sammanhang vi står i och öva tron på att det gör hela skillnaden.
Då kommer vi ”hitta hem”
