Vill ni veta vad jag har gjort?
Vi var på en liten roadtrip genom sommar-Sverige. Karlstad var första stoppet. En av de saker vi ville besöka där var Lars Lerins konsthall. På morgonen, dagen efter vi kommit till Karlstad, gick vi dit. Vackra akvareller avlöste varandra. Förutom fascinationen, över att någon kunde måla som Lars, kändes det också som om jag fick träda in i ett närvarande seende. I en blick som såg skönheten i det nära, vardagliga. Och gav just det till världen, en blick som tar sig tid att se, med ömsint värme, utan att döma, för att sedan måla. Fint, tänkte jag. Kände mig nästan själv sedd, av den blicken, genom målningarna.
Sedan bjöd sommarens varma och soliga ut oss till sig och vi tog oss till Hammarö, strax utanför Karlstad. Vi ville ut i naturen. Gå lite, bada lite. Där fanns en pilgrimsled. Vi gav oss ut på den. På kartan hade vi sett att det fanns ett fågeltorn. Det fick bli vårt mål. Vi vandrade och solen sken. En joggare sprang förbi men annars var det bara vi, fälten och fåglarna. Så kom vi till ett vägskäl och kartan på telefonen var inte lätt att jämföra med verkligheten. Åt vilket håll skulle vi gå? När vi stod där och undrade kom en farbror vandrande emot oss. Vi frågade honom om fågeltornet och farbrorn förklarade vägen. Vi tackade honom och skulle precis börja gå igen när farbrorn sa: ”Vill ni veta vad jag har gjort?” Vi log till över denna oväntade fråga av en främling men svarade ”Visst vill vi det!” Då räckte farbrorn fram sin plastpåse och visade innehållet för oss. ”Jag har gått en promenad längs denna led och plockat upp skräp och plast. Jag gör det en gång i veckan. Ja, det gör kanske inte så stor skillnad men jag gör det lilla jag kan.” Vi sa; ”Klart det gör skillnad! Just här, för naturen, djuren och för oss som vandrar förbi gör det skillnad. Vad bra att du gör detta! Tack för att du berättade! Du inspirerar”
Det finns en film som heter ”Tomorrow-land” Pappan i filmen har förlorat hoppet inför framtiden men hans dotter säger till honom: ”Det finns två vargar som kämpar mot varandra. Den ena heter ”Ljus och Hopp” och den andra ”Mörker och hopplöshet” Vilken varg vinner?” Efter en stunds tystnad svarar pappan: ”The one you feed” ”Den som du matar”
Och jag tänker att så behöver vi uppmuntra varandra. Göra som farbrorn. I våra ”små” sammanhang göra något ”litet”. Ge föda åt ljuset och hoppet. Och frimodigt inspirera varandra med vår fråga ”Vill ni veta vad jag har gjort?”
