cidan

”När mina fingrar inte känner mer
när mina ögon inte längre ser
när livet vänder
ska jag ännu be – Come give me love!

Kom ge mej världen
kom ge mej fred
kom sänk ditt huvud
och lägg dej ner
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar”
(några rader från låten ”Come give me love”, av Kenneth och Ted Gärdestad)

Jag vaknade en morgon och tänkte; Jag är trött på att "gå förbi"! Jag ser dem som tigger. Jag ger en slant ibland. Jag ger, nästan alltid, åtminstone, en vänlig blick, ett hej. Jag vill välja att se människan! Men jag "går förbi". Jag vill inte det längre! ”Come give me love!”

Jag är trött på att ”gå förbi”. Jag hör nyheter om trötta sjuksyrror och läkare. För att man ska spara, effektivisera, öka vinsten. Lärare som drunknar under alla rapporter och målbeskrivningar de måste skriva, medan klassrummen är fyllda av barn till sista stolen, i stort behov av närvarande vuxna, av olika skäl. Jag vet att klyftorna ökar, där i klassrummet, för varje så kallad "effektiv" minut. Självförtroendet sjunker, rädslan att inte höra till, hänga med, duga. Som blir så dyrt för samhället att sedan bota, när de unga vuxna ska skapa sig ett liv, bli trygga samhällsmedborgare. ”Kom ge mej kroppen, kom ge mig allt som du har!”

Eller handläggaren som träffar min 80 år gamla far för en bedömning om han ska få bo på servicehus. Jag ger skäl på skäl. Rimliga skäl. Men hör tystnaden i samtalet, inget som hakar fast, får fäste. Till slut säger jag uppgivet "Jag vill bara att du ska förstå att när pappa själv säger att han inte känner sig trygg längre. Sover dåligt, är orolig över att behöva vara så ensam, så säger det något. Av en människa som i hela sitt liv klarat sig själv och inte velat ha hjälp" Handläggaren förstår, vill pappas bästa men det är inte hon som ska ta beslutet. Det ska hennes chef. Chefen som inte behöver lyssna till pappa, se honom, se människan. Så långt som möjligt ska pappa dras i långbänk. Så pengar kan sparas. I alla fall i deras "pott". Vinst för vem? ”kom ge mig fred, kom sänk ditt huvud och lägg dig ner”

Jag hade en begravning, en av många. Jag stod längst bak i kyrkan. Såg människor strömma in. Olika kroppar, olika åldrar som självklart finns, just nu, på denna jord. En stund på jorden. Det blev så tydligt. Att det är ett under att vi finns! Susar omkring en stund i universums oändlighet, på planeten jorden. Men tycks fatta så litet! Vi ska dö! Så låt oss värna livet då! Hen i kistan är du, hen på skötbordet är du, hen i sjukhussängen är du, hen som tigger är du, hen som inte längre kan sköta sig själv är du, hen som vandrar genom Europa med sin familj efter trygghet och tillhörighet är du, hen som inte hör till och som är så arg, slåss eller blir apatisk är du....

Kära vi alla! Inget, av allt vi skaffar, renoverar om, för tusende gången har ett bestående värde. Men vänligheten, kärleken, omsorgen lever vidare. Ett bibelord säger att ”Nu består tro, hopp och kärlek. Dessa tre och störst av dem är kärleken.” (I Korinthierbrevet 13). Om man vill tro dessa ord så har kärlek, vänlighet, omsorg evig livskraft, t o m. Här talar vi fin avkastning i så fall:-)!

Hur kan vi göra denna tid på jorden så full av vinst för människan? Och för djuren och naturen? Låt oss inte längre tala om vinst, där det gäller att skaffa sig så mycket egen vinst som möjligt. Låt oss måla visioner och skapa system med vinst för människan, för både läraren och eleven, handläggaren och hjälpsökande. Ett system för livet som det verkligen är, med tunga tider och lätta tider, oberoende och beroende, hälsa och sjukdom... Vinst för ord som tillhörighet, trygghet, tolerans. Vinst för humlan, biet, grodorna…

Det finns ett afrikanskt ordspråk: ”Vill du gå snabbt, gå själv. Vill du gå långt, gå i grupp”

Vad världen och vi behöver idag är hopp. Och hopp sprids om vi inte känner oss övergivna!

Jag tror på en Gud som blev en av oss för att dela liv med oss. Som ett svar på bönen ”kom ge mig kroppen, kom ge mig allt som du har”. Den närheten, trofastheten ger hopp! Och är den kärlek som är starkare än döden!

Kom ge mig allt som du har! Come give me love!