Om
Cecilia
För någon sommar sedan när en blomsort, jag glömt namnet på, tappade sina blåa blad och frökapslarna trädde fram, tog jag en av kapslarna och skakade ut fröna i min hand. Det var förvånansvärt många frön i en enda kapsel. Och jag, som klättrat över femtioårsstrecket, tänkte, att så där känner jag mig. Som en frökapsel, med erfarenheter och en och annan insikt, som frön. Frön som innehåller sådant jag funnit viktigt och vackert, som vänlighet och att tro varandra om gott bland annat. Fröna består av tankar, dikter, berättelser och kanske en sång. Från olika tider i livet, från olika platser och sammanhang. Jag slänger iväg dem utan att bry mig om när i tiden jag skrev dem, tänkte eller kände dem. En människa är alltid mer, än det hon just nu kan uttrycka. Så bedömandet är inte det centrala, snarare lyssnandet och att hålla sin egen reflektion levande. Kanske slår något av mina frön rot i dig, kanske inte. För mig är det lugnt, vi behöver inte tycka eller tänka lika. Det viktiga är själva tänkandet, det ständiga provtänkandet. Det är ingen garanti för ett lyckat resultat men kul och nyttigt att prova på. Får jag lov?
