cidan

Jag saknar kärleken! Jag längtar efter att höra det bultande och medkännande hjärtat när till exempel klimatförändringarna rapporteras eller diskuteras. Jag saknar så jag nästan går i bitar efter kärleken när sociala medier fylls med så mycket hårda kommentarer, till och med hat. Jag saknar kärleken i all reklam som handlar om hur du och jag ska förändra oss för att passa in. Jag saknar kärleken i politiska beslut som gör att pengar inte finns till skolorna, folkhögskolorna, människor på flykt, eller bidrag till andra länder som har det svårt, vården, kulturen.. Medan pengar finns i massor på andra ställen i samhället. Jag saknar kärleken hos de kristna ledare som i sin tro att vara ”rätt” troende rättfärdigar hat och våld mot HBTQi personligheter.
Alltmer längtar jag. Efter kärleken. När så mycket hot, hat, krig och förstörelse av naturen fyller nyheterna.
Kenneth och Ted Gärdestad formulerar sig så här i en sång;

”När mina fingrar inte känner mer
när mina ögon inte längre ser
när livet vänder
ska jag ännu be – Come give me love!
Kom ge mej världen
kom ge mej fred
kom sänk ditt huvud
och lägg dej ner
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar”
(”Come give me love”, av Kenneth och Ted Gärdestad)

Ja, kom ge mig kärlek! Så jag söker den hos dem som älskar. Hos skogsbiologerna som älskar träden, skogarna, mångfalden i den. Hos jägarna som väljer att pausa att skjuta älgar för att de ser att älgstammen är svårt försvagad. Hos fågelskådarna och ornitologerna som både fascineras över dessa bevingade vänner men också registrerar hur de mår. Jag lyssnar till dem som älskar havet, som tagit sig tid att lära känna det, dyker i det, forskar, lyssnar, spanar med både intellektet och hjärtat. Eller de som tjänar i vården, hemtjänsten;

I ett videoinslag som DN lagt upp på sin Instagram. Där rubriken var ”Så lyckas hemtjänsten i Arjeplog-där andra går bet” Så svarar enhets-chefen inom hemtjänsten i Arjeplog så här (och nu ska jag försöka låta lite norrländsk:-));

”Nä, minutstyrning kommer inte ske under min tid som chef i alla fall. He e lättare och stanna hos en omsorgstagare om Kalle behöver hjälp. Han kanske är ledsen en dag. Ja men då stannar vi hos honom så han känner sig trygg. Vi kanske int vill lämna honom då.  Då är det lättare om vi inte har minutstyrning. För då känner sig int personalen pressad och stressad å fara vidare"

Mmm, hör ni kärleken, i chefens empatiska hjärta bakom upplägget av hemhjälpens struktur? Det är inte effektiviteten eller den högsta avkastningen som är första prioritet för henne utan omsorgen - kärleken. Men det magiska med kärlek är att det ger vinst i längden. En äldre dam, i det här instagraminlägget, som får hjälp av hemtjänsten berättar, att de hinner prata lite med varandra också: ”Vi pratar om allt möjligt, matlagning, städning, killar de träffar, det är blandad kompott” säger hon leende och avslutar med att fundersamt säga; ”Båda parterna behöver nog den där lilla stunden till samvaro” Ja, det är vinst för båda! En vinst som ju också är evig enligt dagens episteltext från 1 Korinthierbrevet "Nu består tro, hopp och kärlek."

Rubriken ”Så lyckas hemtjänsten i Arjeplog där andra går bet” skulle kunna haft underrubriken - kärlek. Jag tror det gäller på många områden där vi går bet just nu. Det saknas kärlek och omsorg. Och TRO på densamma. Att kärleken, omsorgen gör hela skillnaden.

I episteltexten stod det att om vi ”saknar kärlek, är vi bara ekande brons, en skrällande cymbal” Det gäller vårt samhällsbygge också och planeten”bygge”. Som riskerar att bli en skrällande cymbal av hårdare straff, hårdare människosyn, tekniska svar som enda åtgärd på klimatfrågan men där det viktigaste fattas oss. Kärleken, empatin, det tålmodiga lyssnandet och respekten till alla dem som liksom Moder jord inte mår bra. Som handlar om att sakta ner och inte styras av ”minutstyrning”, om ni förstår parallellen.

När våra ögon inte längre ser, förblindade av alla hot och oroligheter i vår omvärld behöver vi ropa, sjunga, be – Come, give me love. Söka den hos varandra. Men också göra som den blinde i dagens evangelietext – Söka den hos Jesus. Jesus Kristus, som är Guds svar på bönen i Ted Gärdestads sång ”kom ge mig kroppen, kom ge mig allt som du har” En kropp som bildar ett kors med ett JA till allt skapat, utan tvekan. Kyrkan tror på en Gud, en universums superintelligens som styrs av en enda konstant KÄRLEK. Ja, som ÄR kärlek. Och som gjort en otrolig resa för att visa oss kärlekens väg. Från oändlig storhet till ett embryo i en kvinnas livmoder. Blivit en människa i Jesus.

Och envist visade Jesus på vad Guds rike handlade om: Omsorg, helande, dra in människor i gemenskap, inte döma, öva förlåtelse istället, öva generositet och givande, fixa mat till hungrande…. Att meningen med våra liv är att öva att tjäna och ta hand om varandra - älska varandra. Om och om igen upprepade Jesus. Omvänd er. Dvs ändra ert sätt att tänka. Hans budskap var ständigt - Utgå från kärleken först och främst. Från empatin och inlevelsen.

Hur reagerade Jesus på den blinde mannens rop? Jo, Jesus hörde ropet. Stannade upp. Och ville möta och lyssna. Men den blinde fick, med hjälp av några som ledde honom, själv ta sig fram till Jesus. Så beskrivs det i dagens evangelietext från Lukasevangeliet men i samma berättelse i Markusevangeliet leder inte ens lärjungarna den blinde. Utan det står så här: ”Jesus stannade och sade: ”Kalla hit honom” De gjorde det och sade till den blinde; "Var lugn. Stig upp, Jesus kallar på dig” Och då ”kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus"

Vi får ropa – kom ge oss kärlek. Och Jesus hör och ger oss kärlek. Men vi kallas också att själva resa oss upp och närma oss Jesus. Inom oss har Gud lagt en kärlekens och rättvisans kompass som vi behöver ta på allvar. Initiativet att lyssna till det och agera på det, tar inte Jesus ifrån oss. ”Stig upp. Jesus kallar på dig" Ja, vår samtid kallar på oss att träda fram och öva kärlek. Och Jesus vägleder oss på den vägen, kärlekens.

Snart ska vi få fira nattvard, kärlekens måltid. Ta emot Jesus själv, i bröd och vin. En påminnelse om att den Jesus som vandrade omkring, en gång för drygt 2000 år sedan är här, uppstånden och levande och med samma uppmaning då som nu: ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Ändra ert sätt att tänka och var trogna mot evangeliet.” Markus 1:15 (med Bibelsällskapets nya pilotöversättning)

Eller som Jesus själv sammanfattade det mot slutet av sin tid på jorden: "Älska varandra såsom jag har älskat er." 

Mina vänner "Tiden är inne" 

Bön: Jesus. Vi reser oss upp och kommer till dig och ber som den blinde i dagens evangelietext; Gör så att vi kan se igen!
Amen

 

Ovan en predikan från i söndags den 11 februari 2024
Med en önskan om en fin alla hjärtans dag!
Kärlek
/Cecilia