Tomglo
26 juni 2024
På en av alla vigningsmiddagar frågade jag mina gäster vid mitt bord vad de tycker om att göra när de är lediga. En dam svarade då: Jag älskar att sitta på min veranda och tomglo ut mot trädgården.
När jag vikarierade i en församling och var med på dess öppna förskola kom jag i samtal med en av papporna som regelbundet kom dit med sitt barn. Vi pratade om den stundande sommaren och ledigheten. Vi kom att uppmuntra varandra att våga stanna kvar i det enkla, i vilan. Pappan berättade då om sin morbror som hela sitt liv varit väldigt aktiv och ambitiös i sitt jobb undrat över hur äldre pensionerade bara kunde sitta på en bänk i en park och titta. Morbrodern hade erkänt för sin systerson att han tyckte det var patetiskt och själv inte tänkte bli någon parksittare när han pensionerades. Men nu hade morbrodern gått i pension och förvånat konstaterat inför sin systerson;
-Nu har jag förstått att det är själva grejen med livet, att sitta i en park, bara vara och titta.
Just nu semestrar Andreas och jag genom att åka tåg till några olika platser i Europa. Vår längtan är att komma ner i djupvila. I början kom tankar och känslor - orkar vi det här? Byta miljö, packa upp och packa ner? Vi är för gamla för det här, tänkte vi. Men bara två av våra tre destinationer var nya för oss. Den sista och tredje kände vi till och visste att där känner vi oss hemma, där kan vi hur det funkar, där kan vi bara vara.
Nu är vi där, i vilans plats och här stannar vi i tio dagar. Det är gott. Samtidigt har vi fått konstatera att själva tågluffandet också hjälpt oss att komma ner i varv. Att tomglo och tågtuffa genom Europa går liksom hand i hand. Att sitta och titta ut och se landskap och hus och människor och djur svepa förbi skapar en märklig ro efter ett tag. Även om den ro´n ofta kan gå genom frustration som dyker upp, trötthet från terminen som gått och finns i en som värk, oro för om denna resa ska bli bra, sorg också kanske, tankar om allt möjligt och lite sittvärk allt emellanåt. Så håller liksom tågkroppen om en och säger att det är okej. Till slut sitter en där och bara är. En frihet smyger sig på.
En del barn bara gör det. Lägger sig ner och tomglo´r en stund. Pillar kanske förstrött bland stenar. Laddar om genom att ladda ur. Jag tror det bor något väldigt levande i de där stunderna och önskar er en sommar med ro att tomglo.
Kram och kärlek.