För kärlekens skull

 

Jag var ung, 23 år, och vi hälsade på min pojkväns föräldrar som bodde och arbetade i Tanzania. Året var 1990. En morgon när jag gick ut på verandan, eller barassan som den kallades, upptäckte jag en vacker liten varelse. Den hängde upp och ner och var ungefär 30 cm lång. Jag visste nog knappt då att det fanns sådana djur. Det var en flygande hund fick jag veta. Den såg ut som en fladdermus med sina svarta läderartade vingar, som den svepte om sin kropp. Och med ”fötterna” hade den gripit tag om något lämpligt och hängde upp och ner som fladdermöss gör. Men resten av kroppen var som en liten näpen hunds. Med ljusbrun gyllene päls, ett litet näpet hundansikte och stora inkännande ögon, som en hunds. Den var så vacker och tittade på mig med sina koriandermörka och inkännande ögon. Jag stod så stilla jag kunde för att inte skrämmas. Vi såg på varandra. En stunds magi.

Trettio år senare ser jag dokumentären ”Klimatkrisen” och påmindes då om det där magiska mötet. Hur vackert det var, och stort, att få möta en flygande hund. Men nu grät jag, av sorg. Dokumentären visade effekterna av den globala uppvärmningen. Och en flygande hund koloni låg döda i massor på marken. I famnen på en död flygande hundförälder klamrade sig en unge och tittade rädd och vilset upp mot kameran. Med sina stora mörka hundögon. Tårar rann ner för mina kinder och kvinnan, som jobbade med att försöka rädda så många som möjligt, snyftade bakom kameran.

Det var en flygande hund koloni i Australien och temperaturen hade varit alldeles för hög, alldeles för länge. Dokumentären lärde mig att de flygande hundarna var designade för varmt klimat med sina vingar att fläkta med och skickligheten i att kunna flyga. En filmsekvens visade hur de precision-säkert dök ner mot ett vattendrag för att lätt doppa magen i vattnet, i flykten, för att svalka sig. Men nu var hettan dem övermäktiga. Flämtandes hängde de i träden, försökte fläkta sig, kämpandes för sina ungar bland annat. Tills de inte orkade mer utan föll mot marken.

Men vår empati, inlevelse och kärlek får inte falla till marken.

För det händer nu, människor och natur lider nu.

Låt oss engagera oss för de utsatta i vår värld.

För magins, djurens, naturens och varandras skull.

För kärlekens skull!

Visa fler inlägg