Hur har din dag varit då?
Jag satt på pendeln på väg hem. Jag var röd om kinderna, hade dansat mig lycklig på en danstränings pass. Vid Odenplan gick flera av och det blev tomt på platserna runt mig. Men en hel del gick också på. Plötsligt hörde jag en vänlig röst som frågade mig. ”Går det bra att jag sätter mig här?” Jag tittade upp och in i en ung kvinnas ansikte. ”Ja”, svarade jag, ”visst gör det, det”, lite förvånad över att hon frågade. Det fanns ju fem tomma platser runt omkring mig. Hon satte sig snett framför mig. Vi tittade vänligt på varandra, sedan tittade vi åt lite andra håll och så möttes våra blickar igen. Efter en liten stunds tystnad sa hon: ”Och hur har din dag varit då?” En vacker, enkel fråga men ovanlig, främmande emellan. Jag berättade att jag precis varit och dansat. Då berättade hon att hon också dansat lite, fast det var ett tag sedan. ”Fox, bugg och sånt.” ”Var då?”, undrade jag. ”Ja, inte här i Stockholm, utan i Dalarna”, svarade hon. ”Kommer du därifrån?”, undrade jag. ”Ja, och jag saknar alla där”, svarade hon. Eftersom jag själv flyttat en hel del, dessutom bott utomlands i några år, anade jag smärtan i hennes svar. Ensamheten. Att kanske inte riktigt höra till. Längtan efter en tydlig vardaglig gemenskap, där någon frågar – ”hur har din dag varit då?”
Vi började prata om hur svårt det är att inte riktigt höra till. Vi pratade om ensamhet. Och att vi båda tyckte om när t ex grannen såg en och sa ”hej” eller när någon oväntat var vänlig mot en, hur gott det kändes. Hon sa ”men alla tittar bara ner, i sina mobiler”
Jag såg på henne, en helt vanligt ung kvinna som bara längtade efter att få höra till, lite mer. Hon var så fin i sin ”nakna” längtan, så jag utbrast spontant ”Vilken vacker människa du är!”. Då fylldes hennes ögon av tårar samtidigt som hon log. Sedd.Efter en stunds tystnad sa hon, ”Då skulle du ha sett mig för ett år sedan, då var det inte roligt att leva. Men det är bättre nu”
När hon gick av, tog vi varandra i hand och presenterade oss vid namn. ”Cecilia” heter jag. ”Sofie”, svarade hon.
Idag är det alla hjärtans dag. Så till alla hjärtan därute. Låt oss lyfta blicken lite oftare, se vänligt på varandra, ge mod till varandras hjärtan och kanske fråga en enkel fråga; ”Å, hur har din dag varit då”
Kanske gör det hela skillnaden...