cidan

Tankar för en predikan i
tredje advent 2022
3 årgångens bibeltexter;
Jesaja 40:1-9
Galatierbrevet 3:21-29
Lukasevangeliet 3:1-15

I våras cyklade jag ut för att plocka vitsippor. Jag kom i samspråk med en äldre herre, vi kände inte varandra. Vi kom snabbt in på klimatfrågan. En bit in i samtalet funderade han över elbilar, att det var väl bra, men att det verkar som om vi inte kan tänka oss färre bilar. Eller mindre. ”Vi ska liksom ha lika mycket av allt i alla fall” Jag sa, ”Du förstår, jag är präst och har inte använt ordet omvändelse så mycket när jag predikat men att nu känner jag att jag vill predika det. Att vi behöver vända om till ett annat sätt att tänka kring hur vi lever på denna jord. I balans med allt” Vi pratade vidare en stund till men så sa han plötsligt så stilla: ”Du förstår, jag är pensionerad läkare och jag vet att det händer något väldigt gott och läkande när vi blir sedda” Vi tystnade och bara stod och tittade vänligt in i varandras ögon en stund. Bekräftande det han just sagt. Efteråt tänkte jag att denna pensionerade läkare liksom gav en ordination för oss och för hela skapelsen. Att med vår blick se och ta in och uppmuntra. Och när vi ger varandra och naturen den blicken växer insikten om att vi behöver agera, bry oss och ställa om. Med en sådan blick öppnas våra hjärtan och läks vi på samma gång.

Ingen visklek
I tredje advents evangelietext möter vi Johannes Döparen som förkunnade just omvändelse. I Lukasevangeliets första kapitel beskrivs Johannes Döparens uppgift, bland annat, med orden att ”vända fädernas hjärtan till deras barn” De orden talar profetiskt in i vår tid. Liksom många barn och unga gör idag, talar profetiskt, till den vuxna världen. Över hela jorden uppmanar barnen oss att omvända oss, till att ta hand om skapelsen. Genom barnen talar Gud. Gud som själv blev ett barn i Jesus. Det budskapet är ingen visklek. Utan tydligt som ett barnskrik. Ett rop på kärlek och omsorg. Att ”vända våra hjärtan” till barnen betyder att ta i famn, värna de mest utsatta, vare sig det gäller människobarn eller andra medvarelser. Det betyder att sakta ner så att de ”små” hänger med och mår bra. Det betyder att öva generositet med våra krafter, tid och resurser. Det är att älska Jesus ”allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta det har ni gjort mot mig” Och det är det rike som Gud vill ska växa fram på vår jord; det som värnar och utgår från den mest utsattes situation. Det finns ingen tvekan i Guds ord om vilken värld Gud vill att vi ska skapa och leva i; ”Rätt och rättfärdighet älskar Gud” Ps 33:5. Och det finns ingen tvekan att Gud önskar att vi förstod, som Gud själv uttrycker det i Jeremia 9:24, ”att jag, Herren, verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje” Här ”på jorden” vill Gud att vi tillsammans med Gud själv ”verkar i kärlek”, i ”rätt och rättfärdighet” och tillsammans med Gud fyllas av ”glädje”

Trösta, trösta mitt folk… Ge nytt mod. Kungör att hennes träldom är över.

Vad är det för ”tröst”, Gud talar om? Vad är det för ”nytt mod” Gud vill ge människan? Vad består människans träldom av, som Gud vill göra henne fri från?

I både det profeten Jesaja uppmanas att förkunna, att människan är som gräset som vissnar, och det ledarskribenten skriver, finns svar: Att det finns en frihet i att tala sant om vad det är att vara människa, att vi är här en kort stund och behöver ställa oss frågan – vad är viktigt egentligen? Och i detta att få visa upp sig som hel människa, ”både hälsa och sjukdom, vackert och fult” OCH mötas av KÄRLEK! Så som Gud gör med oss. Möter oss med kärlek, såsom vi lär känna den i Jesus Kristus; trofast, utan tvekan, som går hela vägen för oss.  Det är en kärlek som ”består i evighet” Här finns vår största frihet och glädje, att landa i Guds kärlek, också då insikten drabbar oss att vi ”vissnar” Paulus skriver i Galatierbrevet att vi får vara Guds barn. Guds hjärta är vänt mot oss och ser på oss med en öm och vänlig blick: Människa, du är älskad! Jag är med dig i liv och död, hälsa och sjukdom. ”Med evig kärlek älskar jag" Jer 31:3

 

Träldom
Gud vill frigöra oss från träldom. Både den som gör att vi går omkring och tycker att vi inte duger och träldomen av hat och jämförande. Gud ser på oss med läkande kärlek och bjuder oss ett barnaskap där alla uppdelningar emellan oss försvinner ”Alla är vi ett i Kristus Jesus” I en tid då vi ”trälar” under massa åsikter om varandra, hot och hat också, och delar upp oss i invandrare och svenskar, snygga, fula, gay eller hetero o s v ger Gud av sin befriande tröst till alla – Älskade! Det är grunden för en ny världsordning. Guds rikes världsordning.

Mycket av vår överkonsumtion bygger på ”träldomen” av att inte duga som människa. Reklamen som spelar på känslan av att vi ska bli någon annan än dem vi är. Reklam och andra röster från influensers bland andra: ”Sätt på dig det här!” ”Om du gör så här kan du bli lika smal som jag” ”Bli ännu nöjdare med dina bröst och fyll dem och dina läppar lite till” ”Gör om ditt kök! Igen!” ”Bygg ännu större hus med egen spa anläggning” ”Flyg till solen över långhelgen som jag” Och där sanningen om kroppens åldrande och kamp göms undan i ett ungt skutt av ett pensionerat par ner i en pool någonstans.

Men det håller inte. Jorden är svårt sjuk i vår fartblindhet. Kampen att nå upp till detta har blivit till kramp. Ensamhet. Övergivenhet. Utmattning. Psykisk ohälsa. Vi och jorden tappar lukt och smak. Människor och medvarelser svälter och dör.

Bana väg
Gud kallar på oss: ”Bana väg för mig” säger Gud. Så att människorna ser min härlighet. Härligheten som handlar om kärleken för jorden, för allt skapat. Här finns vårt hopp och vår glädje; Gud älskar världen och det är här, på jorden, som Guds rike ska bli till. Överallt. För alla. Och du och jag får, vår stund på jorden, vara en del av Guds räddningsplan – ”en himmel och en jord där rättfärdighet bor” Gud kommer inte ge upp. Men vi behöver ruskas om. Vi behöver en dundrande Johannes Döpare som förkunnar omvändelse. En förkunnelse som också var Paulus. Till församlingen i Rom skriver Paulus; ”Anpassa er inte efter denna världen utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar” Paulus beskriver här omvändelsen som en process att låta sig förvandlas genom förnyelse av våra tankar. Att vi börjar tänka på ett annat sätt hur vi bygger vårt liv tillsammans på denna jord. Det som Jesus kallar för Guds rike.

Hur kan vi då bana väg för denna befrielse och tröst som ger nytt mod till våra liv och vår planet? Vilka höjder och branter måste jämnas? Konsumtionstempots höga ”höjd” måste sänkas. Den som idag innebär att vi i Sverige i snitt använder våra plagg bara sju gånger innan vi slänger dem. Eller att klädkedjor lanserar nya kollektioner varje vecka! Vilket innebär en enorm förstörelse på miljön i de länder kläderna tillverkas; Sjöar och vattendrag som dör av de giftiga utsläppen. Djur och människor som blir sjuka. Och utnyttjandet av billig arbetskraft av dem som är fattiga. Girighetens brant måste jämnas med marken så Guds härlighet kan gå fram och uppenbaras. Guds härlighet som är rättvisa, rättfärdighet, omsorg och kärlek till allt skapat. Vårt ekonomiska system trälar under girigheten, ständig tillväxt, önskan om högre och högre vinster och i dess spår växer tistlar av orättvisa, utanförskap, konflikter och våld. Här måste vi våga stanna upp och rannsaka våra ekonomiska system och oss själva. Rikedomens fälla. Girighetens gift. Maktmissbruk. Är det någonstans Guds vrede blir synlig så är det kring vår fokusering på ägande och att fylla våra konton. För i dess spår blir, inte bara vi själva fångar i självupptagenhet, utan i dess spår breder orättvisorna ut sig. I Jesus Kristus finns inga hinder för Guds kärlek att välla fram, inte ens våra synder, för dem har Gud själv försonat med sig själv genom Jesus. Vi är älskade, vi är Guds barn. Men det betyder inte att Gud ser mellan fingrarna på att vi fortsätter att exploatera varandra och Guds natur. Nej, där ryter Johannes till ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan vreden” ”Bär sådan frukt som hör till omvändelsen” Till det nya sättet att leva tillsammans på denna jord. Vi är Guds barn men också arvtagare till ett rike som bygger på rättvisa och rättfärdighet och där den mest utsattes perspektiv är i första rummet.

Vi kan
Vad skall vi då göra? Frågade folk Johannes när han dundrade på om omvändelse. Och det är nu det blir så förvånande ”enkelt” och konkret: Att ”dela med sig” åt den som inte har, vare sig det gäller kläder eller mat. ”Driv inte in” massa pengar till dig själv och använd inte ”hot och våld.” Utan var ”nöjd” med det du har. Hur vi agerar i våra liv gör skillnad, är en del av förändringen och läkningen. Vi kan vara en del i att överkonsumtionen får ett slut. Vi kan öva förnöjsamhetens frihet. Och givandets glädje. Vi kan tillsammans protestera mot orättvisor och orättfärdig politik. Paulus beskriver Guds rike som en världsordning i ”jämvikt” ”Det är fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist” En världsordning där den mest utsattes perspektiv är utgångspunkten för hur vi bygger våra samhällen. Paulus frammanar en värld som bygger på helt andra principer än dem som råder. Där finns inga vinnare eller förlorare. Inget innanför eller utanför. Bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra. Det är en utopi, då som nu. Men en helt nödvändig sådan. För det mesta skenar just nu. Ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen. Finns det något vi behöver mer än jämvikt?

Gud kallar på oss att bereda väg för Guds härlighet så att världen kan läkas. Där vi övar oss att älska varandra så som Jesus älskat oss. Konkret i omsorg, trofasthet, vänlighet, generositet…

Ja, det kan börja, som den pensionerade läkaren sa, med en närvarande och vänlig blick.

Med den närvarande kärleken övervann Jesus all ondska och död. Det finns hopp! Och vi kan vara det!