Kråkan

 
Kråkan sitter högt upp i den mäktiga granen. Den småsnackar, putsar sig, tittar ut över nejden, plockar och donar lite till, kuttrar något och blickar ut igen. Den tycks trivas där uppe...
Vi hade spejat med kikaren. Vi hade sett något stort och hört lustiga ljud. Exotiska fågelljud. Vi hade anat en stor fågel. Spännande!!!
Men nu ser jag den tydligt i kikaren. En vanlig grå kråka, med svart näbb, hjässa och cape, som finns till i morgonsolen, i sin gran, vänd med näbben åt öster. En kråka som hittat på ett alldeles eget sound genom att dra bak huvudet något, knixa till och klucka fram ett läte, som om den bodde i en regnskog någonstans.
Jag - en vanlig grå kråka, som trodde jag var något annat? Lite större, lite exotisk, annorlunda... Numera övar jag mig att finnas till i "morgonsolen". Värma min fjäderdräkt. Pröva ett läte. Låta lite exotisk, bara så där, för att jag kan. Se livet i fågelperspektiv. Slappna av och va grå.
En vit fjäril fladdrar förbi mig. Försoningens vita fjäril. Och himlen är blå med vita tussar på. Värmen närmar sig med säkra steg. Gräsmattans daggvåta strån ger solen sin droppe, en efter en. Jag sitter på verandan. Här är fortfarande skugga. Men mina fötter, någon meter framför mig, smeks av solens fingrar.
Dagen rasslar igång. Bilar och bång. Men jag har semester och är en alldeles vanlig kråka som vet att det är vinden som bär mig och inte tvärtom. Men fast jag är grå kan jag locka din fantasi, leka med ljud, skaka en gren och visa dig att det är gott att bara vara i morgonsol.