cidan

4 juli 2022

Andreas och jag sitter på en bänk i skuggan av ett litet hus. Framför oss reser sig ett enormt berg. Vi är i Schweiz, Zermatt och vandrar i alplandskap. Vi har nyss fikat men tar fram pilgrimsboken och läser dagens psaltarpsalm hämtad ur bibeln. Det är psalm 36: ”Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav…” Bergets majestät framför oss ger orden tyngd… ”din rättfärdighet som väldig berg.” Jag hör din kallelse på oss människor, vi som förvillat oss bort i habegär och självupptagenhet. Dina bergs tyngd, dina havs djup, dina ängars skönhet, tilliten i ett barns nyfödda blick säger samma sak att världen är skapad för rättvisa, rättfärdighet, fred, omsorg...

Direkt efter orden om rättfärdighet och rättvisa fortsätter psalmisten sin beskrivning av Gud ”…du hjälper både människor och djur” Där, i omsorgen, är du, Gud. Stadigt står dina ord om rättfärdighet och låter inte rubba på sig. Vi har sprungit in i väggen-din bergsvägg av rättfärdighet. Det finns en gräns för vår framfart -din rättfärdighet, inlagd i själva skapelsetanken. Din rättvisa är vi kallade att simma i. Slutar vi så drunknar vi i dess väldiga djup. Vi har glömt bort att vi hör ihop med allt, hela skapelsen.

6 juli 2022

Högt uppe på 2600 meters höjd gick vi av tåget som tuffat upp för den branta bergsryggen. Dalar, vidder, blå himmel och bergskammar mot horisonten. Ett stort kors reste sig vid en bänk. Vi gick dit och satte oss. I pilgrimsboken var psalm 19 (ur Psaltaren i Bibeln) föreslagen som dagens morgonpsalm. Vi läste medan naturen låg framför oss med vidder och dalar för stora för att kunna ta in i sin helhet. ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela världen når de ut” Vi tystnade en stund i vår läsning och tog in orden som liksom talade genom allt.

Lite senare i samma psalm började orden handla om Guds lag. Lag har så lätt en negativ klang för oss människor, i alla fall för mig. Det är lätt att tänka att Guds lag vill inskränka mitt liv, göra det tråkigare, tvinga in mig i ett visst mönster. Flera av oss har dåliga erfarenheter från kristna sammanhang där ett visst sätt att tänka och vara har kvävt oss, vi har inte känt oss hemma. Många av oss skäms också när det finns kristna sammanhang som uttalar sig dömande kring människors sexualla läggning till exempel, som om det var Guds lag.

Ändå hörde jag något annat där uppe på 2600 meters höjd när psaltarpsalmen började tala om Guds lag. Jag hörde liv. Jag hörde Guds passion och längtan att ge oss liv, fylla oss med ljus, ge våra hjärtan glädje. ”Herrens lag är utan brist, den ger liv på nytt” ”Herrens lära är sann, det gör den oerfarne vis” ”Herrens påbud är rätta, de ger hjärtat glädje” ”Herrens befallningar är klara, de gör blicken ljus” ”Herrens stadgar är sanna, de är alla rättfärdiga, mer åtråvärda än guld…och sötare än honung…att följa dem ger riklig lön” (Ur Psaltaren 19)

I Peter Halldorfs bok ”Därför sörjer jorden” skriver han bland annat om en klimatstudie gjord av en forskargrupp knuten till en amerikansk kemist och klimatforskare Will Steffen. I deras artikel "Hothouse earth" blir det tydligt att mänskligheten står inför ett ödesval: att "besinna sig inför de skadliga avtryck som vår oförmåga – eller ovilja? – att öva oss i en varsam livssstil lämnat på vår planet.” Rapporten konstaterar att ”vad som nu behövs är en ödmjukhet som tar sig uttryck i en radikal omställning av vårt sätt att leva.” Peter Halldorf formulerar det som ”en andlig revolution där andra värden än de nu rådande blir efterfrågade" Klimataktivisten och forskaren vid Lunds universitet, Andreas Malm: ”Det som driver på klimatkrisen är inte jordens växande befolkning, utan hur den lever.” Han drar t o m slutsatsen att ”I stället behöver klimatkampen fler barn”

Mot bakgrund av detta ödesval för mänskligheten, att ödmjuka sig, söka andra värden, ställa om men också min egen kamp att hitta ett hållbart förhållningssätt i en mörk tid, vara en ljusbärare trots allt, steg psalm 19 fram med ord som gav mig hopp. Jag upprepade orden från psaltaren 19 för Andreas där vi satt på bänken vid korset med den vidunderliga utsikten: Liv, vishet, glädje i hjärtat, lag som gör blicken ljus, en lag som gör en rik och smakar sött som honung. Längtar vi inte efter just det i den tid som är nu? Efter liv, glädje i hjärtat, kunna sprida en ljus blick på varandra och oss själva, få fyllas med vishet och känna oss rika inombords? 

Psalmisten hjälpte Andreas och mig att landa i självrannsakan när psalm 19 fortsatte så: ”Vem känner sina fel? Fria mig från synder jag inte vet om, men hindra mig också från öppet trots, låt det inte få makt över mig!” Och vi konstaterade att ingen av oss går fri från ”världens bortvändhet från Gud” Att vi alla är en del av ett system som gör illa – ja, vem känner sina fel? Och Andreas och jag bad bönen ”Fria mig från synder jag inte vet om” och tackade i samma andetag för den försoning som Jesus utsträckt på ett kors vittnar om. Vår bön fortsatte ”men hindra mig också från öppet trots, låt det inte få makt över mig” Vi satt en stund med tankar kring att när vi nu ser och vet att vi måste bli en del av omställningen så ”hindra oss från öppet trots” Gud! ”
Låt inte förnekelsen, likgiltigheten, rädslan eller självupptagenheten, girigheten få makt över oss. Amen”

10 juli 2022

Andreas och jag gick ner för vårt morgondopp i sjön Maggiore vid staden Locarno. Gårdagens enorma fyrverkeri över sjön visade sina rester i sjöns vatten. Locarnos marknadsdagar med musik, mat och gemenskap avslutades igår kväll med fyrverkerier. Gemenskapen över åldersgränser var härlig att se och den spontana dansen på gatorna och längs med kajen. Band som spelade och folk som sjöng med. Underbart. Vi hade njutit av det. Men fyrverkerierna ville aldrig ta slut i sin ambition att bräcka sig själv i fantastiska konster och uttryck mot kvällshimlen. Flera gånger applåderade publiken när det tycks ha nått sitt crescendo. Men då började det om. Flera gånger. Jag drog mig undan. Höll för öronen och tyckte till slut det var bara plågsamt alltihop. Som en bild för människans ohejdade och måttlösa vräkande i lyx och fantastiska upplevelser. Nästan desperata försök att nå ännu högre extas. Sakta fylldes himlen av krutrök. Månen omgärdades av röken, försvann ibland och tog sig igenom ibland och blev till slut röd.

”Vi måste få ha lite kul” säger en röst i en del av min hjärna men en annan, starkare, svarar idag;  ”javisst måste vi få ha lite kul men måste det vara på luftens, vattnets, fiskarnas och fåglarnas bekostnad…?” Finns det andra sätt att uttrycka oss på som samspelar med naturen? Jag längtar dit, då värden för hur vi ser på allt levande finns i varje andetag vi tar och i hur vi skapar fest tillsammans.

Morgonen efter satt vi så vid Maggiore sjön. I vattenbrynet och en bit ut i sjön guppade plast, papper och raketrester. Ankorna undersökte det hela med sina näbbar. Vi letade reda på den del där vi kunde komma i vattnet och tog ett dopp, plockade upp det plast vi fick tag på. Sedan satte vi oss på en av de stora varma stenarna och begrundade sjöns yta och människans verkningar. Vi tog fram Pilgrimens tidegärd och valde ”Bön under dagen” och den psaltarpsalm som var föreslagen, psalm 18. Vi började läsa ”Guds väg är utan brist, Herrens ord är utan slagg…” Och sjöns vattenbryn med dess mänskliga slagg låg framför oss. ”Herrens ord är utan slagg” upprepade jag där vi satt.

Du, Gud kallar oss till att lyssna, till ditt ord, till ord som vill ge liv åt allt levande, glädje åt både människa och fisk…

”Gud, rustar mig med styrka, så att jag vandrar den rätta vägen” (Också ur psaltaren 18) blev min bön. Men jag reagerade över orden ”den rätta vägen.” Genom historien och även i vår nutid blir sådana ord lätt grund för pekpinnar. Det blir så lätt att vi delar upp varandra och börjar jämföra oss. Men Jesus sa ”döm inte varandra” och  sa ”älska varandra” Och när lärjungarna gång på gång började diskutera vem av dem som var störst i Guds rike tog Jesus antingen fram ett barn och sa att vi måste bli som dem för att överhuvudtaget komma in eller att ”den som vill vara stor skall vara den andres tjänare”

Vi får istället fylla orden ”den rätta vägen” med kärlek till allt skapat, med respekt och vördnad. Och när vi faller, för det gör vi hela tiden, så räcker Jesus oss sin korsmärkta händer och reser oss upp med sin förlåtelse, full av kärlek och medkänsla i blicken och manar oss att fortsätta försöka.

Att gå ”den rätta vägen” är att erbjudas att leva fri från dömande, full av ständiga upprättelser och nya försök att älska och göra gott. Där en får se med ömhet och kärlek på allt skapat, inklusive sig själv. Luften vi andas får syre från barmhärtigheten. Denna "rätta väg" fyller hjärtat med glädje och gör blicken ljus. För vi gör det vi är skapade till, det som ger livet mening – att älska varandra och Guds hela skapelse i ord och handling. Och den frigör oss också från dömandets träskmarker och ödmjukar oss eftersom blåmärkena blir rätt många av alla våra egna fall.

På denna vandring finns en så vacker gåva att få och det är att sakta men säkert bli det Gud är – Barmhärtig. Genom att vi får erkänna och bejaka alla våra sprickor lyser barmhärtigheten igenom och läkedom sprider sig, i oss själva och runt omkring oss.

 

18 juli 2022

Mika 6:1-4, 6-8
”Hör vad Herren säger: Håll rättegång inför bergen, låt höjderna höra din röst! Hör på Herrens rättegång, ni berg, lyssna, ni jordens grundvalar, ty Herren går till rätta med sitt folk, han ställer Israel till svars”

Bergen lyssnar, som i en domstol, när Gud går till rätta med sitt folk. Rättegången är inför bergen, jordens grundvalar. Bergen som idag bevittnar vad människan gör med jordens grundvalar. Bergen - vars glaciärer smälter bort i detta nu. Gud vänder sig mot bergen med djup respekt för dess existens. Gud, Skaparen, älskar sin skapelse men människan är inte lätt att ha att göra med.

Inför bergen säger Gud till människan i Mika 6:8: "Människa, du har fått veta vad det goda är, att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud" På engelska är det formulerat så här; ”He has told you, O mortal, what is good; and what does the Lord require of you but to do justice, and to love kindness, and to walk humbly with your God?”

Sammanfattningsvis: Bergen har hört vad som "begärs" av oss. Att vi lever i kärlek, älskar vänlighet, gör det rätta, gör rättvisa. Att vandra nära Gud.

26 juli 2022

Igår på nyheterna berättades det om att det gjorts många lungtransplantationer i år, fler än normalt, övervägande människor som fått sina lungor så pass förstörda av covid att en transplantation var nödvändig för att de skulle kunna leva. Och jag tänker på jorden som är svårt sjuk med en hög feber som liksom brinner över dess kropp och vars ”lungor” alltmer fylls av koldioxid så den får svårt att andas. Det som behövs är en ”lungtransplantation” för att den ska återfå livet. En transplantation till ett helt nytt system, en omställning av vårt ekonomiska system och levnads sätt. Till en värld där ”rättvisa och rättfärdighet bor” En transplantation som ger oss alla liv. Här behöver mänskligheten läggas under kirurg”kniven” där läkaren är Gud, alltings skapare. En Gud som inget annat vill än ge oss liv och glädje.

Vår självupptagenhet och girighet har tagit all syre.

Gode Gud lägg in oss för operation. Amen

 

29 juli 2022

Flugan slängde sig envetet mot fönsterrutan för att komma ut. Jag ville rädda den ut i friheten. Jag öppnade ett fönster bredvid och försökte få den att förstå vart den skulle flyga. Men flugan blev bara ännu mer intensivare i sina försök att ta sig ut där den var. Intensivt surrande for den längs med rutan, tog sats ibland, dunsade i fönstret i sin förhoppning att komma ut. Jag talade lugnande till den och berättade; precis bredvid dig finns en väg ut. Du behöver bara välja ny väg.

Det slog mig där jag stod och betraktade flugan och ibland med handen försiktigt försökte fösa den åt rätt; Så där beter vi ju oss – stora delar av mänskligheten. Det finns en väg ut från den situation vi hamnat i, klimatkrisen, men då måste vi välja en annan väg än den vi envist håller fast vid.

Under denna sommar ser jag reklampelare med budskap från vissa partier att gå till val på att sänka bensin och dieselskatten. På nyheterna däremot ser jag skogar brinna, människors hus likaså. Det är extrem värmebölja över Europa. Storbritannien slår värmerekord. I flera länder på den Afrikanska kontinenter dör barn i svält orsakad av klimatförändringarna…

Ord från profeten Hosea i bibeln:
"Så er sådd i rättfärdighet,
skörda efter kärlekens lag,
bryt er ny mark.
Det är dags att vända sig till Herren,
för han skall komma 
och låta rättfärdighet regna över er."

Hosea 10:12