Den viktigaste frågan

”Detta är den absolut viktigaste frågan nu!” sa en av våra partiledare med stor emfas, i ett inslag i Rapport i somras. Inslaget handlade om skjutningar och gängkriminalitet. I samma veva kom ett instagram-inlägg upp i mitt sökfält med en bild på partiledaren med en seriös min. Publicerad den 18 juli. Jag klickade på bilden och läste bland annat; ”Detta är i grunden en kamp mellan gott och ont. De hänsynslösa människor som siktar på varandra men behandlar alla andra på det här viset, måste låsas in för att skydda oss andra… Därför finns det just nu ingen uppgift som är lika viktig som att krossa den organiserade brottsligheten”
Samtidigt som hen gav uttryck för sin åsikt, där i mitten av juli, hade Sverige rekordvarm sommar och i stora delar av Europa var det olidligt hett. I Kanada var temperaturen kring 50 grader. På södra Madagaskar var det och är svår svält. Madagaskar har drabbats av svår torka och människor har tvingats äta gräshoppor i över ett halvår för att få något som helst i sig.
FN menar att ”Madagaskar är på väg att tvingas uppleva världens första svält direkt orsakad av klimatkrisen”
Samtidigt har det gått bra för börsen under pandemin och många här hemma i Sverige har håvat in storkovan, både privatpersoner och företag. Och på nyheterna, nu under den begynnande hösten, sägs det att vi har god ekonomi i Sverige igen, vi har återhämtat oss snabbt. Men sedan länge vet vi också att klyftorna ökat i vårt samhälle mellan de som har mycket pengar och de som knappt har något. Vi vet också att omsorgs-sektorn i vårt samhälle fortsätter att kämpa med att få sina resurser att räcka för att hjälpa och stödja människor på olika sätt. Likaså har vi, här i Sverige, också märkt av Moder Jords sjukdomstillstånd med plötsliga översvämningar varvat med febertoppar. Också här har skördar slått fel på grund av oförutsägbara väderväxlingar.
Ja, vad är den absolut viktigaste frågan nu?
I Sverige har länge nyhetsrapporteringen varit fokuserad på brottsligheten och kriminaliteten med följd att en stor del av Sveriges befolkning tycker det är en av de viktigaste frågorna, också i kommande valdebatt.
Men jag håller inte med att det är ”den absolut viktigaste frågan nu”
Jag anser att den absolut viktigaste frågan är att ställa sig: Varför har det blivit så här?
Vad är det för politik och människosyn som skapat grogrund för ökad grov kriminalitet till exempel?
Vad är det för ekonomiskt system som utarmat Moder Jord på hennes krafter så att hon blivit svårt sjuk? Som gör att hon får sina dödande utbrott bland annat?
Vad är det för politik och människosyn som skapar ett samhälle av ökande utanförskap, större klyftor mellan rika och fattiga och en växande tendens att skylla problemen på andra, utvalda grupper av människor o s v?
Den ovannämnda politikern förklarade i sitt Instagram inlägg med att hens absolut viktigaste fråga var ”en kamp mellan gott och ont” och fortsatte sedan i direkt följd att skriva om ”hänsynslösa människor…” som ”måste låsas in för att skydda oss andra” Här ser jag en risk att tolka det hen skriver som att hen och vi andra är goda och de ”hänsynslösa” är onda. En, i mina ögon, förenklad människosyn och världsbild, som kommer leda oss än mer mot segregation, utanförskap och mer våld i slutändan.
Att skjuta är definitivt en ond handling och ja, vi har problem med detta i vårt samhälle som vi behöver se över på olika sätt. Men det är inte den ”absolut viktigaste frågan” enligt mig. Jag vill utmana oss alla, och speciellt i den politiska debatten, med en ännu viktigare fråga;
”Varför har det blivit så här?”
Går vi på djupet utifrån en sådan fråga kan aldrig bilden bli enkel, inte svart-vit. Rannsakar vi oss utifrån den frågan då växer också en smärtsam insikt i att du och jag, och det politiska maktspelet, många gånger är en del ”av världens bortvändhet från Gud” som vi uttrycker det i gudstjänsten i kyrkans bön om förlåtelse. Alltså att vi alla är en del av att skapa förutsättningar för att ondska växer. När vi istället ställer oss frågan ”Varför har det blivit så här?” måste vi rannsaka våra egna bevekelsegrunder, vår eventuella girighet eller likgiltighet, våra rädslor att ingripa eller engagera oss, våra eventuella livslögner för att kunna behålla våra privilegier på bekostnad av andra. Med den frågan inser vi, sakta men säkert att ondska finns i oss alla, och vårt hjärta ödmjukas.
Med den frågan levande i oss leds vi mot att istället börja öva oss i att leva oss in - Öva empati. Leva oss in att flyktingen kunde varit jag, den hemlöse på gatan kunde varit jag, föräldern som tappat kontroll över sitt barn kunde varit jag, den deprimerade arbetslöse kunde varit jag, den som kippar efter luft kunde varit jag och så vidare. Och därifrån, utifrån inlevelse och empati, kan vi fundera över vad vi konkret behöver göra för att stärka varandra och våra strukturer så ett gott samhälle kan födas.Och sedan börja agera utifrån självrannsakande reflektion över vad varje människa och djur/natur behöver för förutsättningar för att kunna växa och blomma!
Politikern skrev också i ovan nämnda instragram-inlägg; ”Det är mycket prat nu om att långa fängelsestraff inte är tillräckligt avskräckande och att brotten måste förebyggas. Jag medverkar gärna till att förebygga att dagens små barn inte blir morgondagens mördare.”
Det ser jag gärna att vi är många som är med och förebygger. Både vad gäller kriminalitet och det ”våld” som sker mot Moder Jord just nu. Men då behöver vi alla ställa oss den absolut viktigaste frågan:
”Varför har det blivit så här?”