Reflektioner från vecka 38

I veckan hörde jag på Rapport om Regeringens budgetförslag. Där fanns förslag om höjd garantipension och en höjning i stöd för dem som behöver aktivitets eller - sjukersättning. Ett förslag, med den goda intentionen, att pensionärer som inte har det så fett ska få lite mer kvar per månad och även människor som blivit sjuka. Jättebra tänkte jag! Detta skulle göras i kombination med sänkta skatter. Också barnfamiljer skulle få några slantar mer per månad på grund av sänkta skatter. Om jag fattade rätt skulle barnfamiljer få typ 180 kronor i månaden om en var låg eller medelinkomst tagare. Först trodde jag att de sänkta skatterna skulle gälla just låginkomsttagare vilket jag tyckte var bra men mot slutet av genomgången kom Rapport till dem som tjänar mer än 60 000 kronor i månaden. Och då insåg jag att de sänkta skatterna skulle gälla även dem. De skulle få 470 kronor mer i månaden.
Och jag fattar inte. Så himla onödigt. Sänk gärna skatten för dem som varje månad måste välja mellan att gå, för att ha råd med mat istället för att köpa ett SL-kort, vatten istället för mjölk till barnen och så vidare. Men varför ska de som redan har vad de behöver få ännu mer i fickan? Varför kan inte höginkomsttagare fortsätta skatta in 470 kronor i månaden till det allmännas bästa som skol och vården, till exempel? Under pandemin har det ju varit hur tydligt som helst att omsorgsektorn behöver resurser.
Om svaret är att nu måste alla får mer pengar i fickan för att kunna konsumera mera så MÅSTE vi FATTA att om alla i världen lever som vi gjort i flera årtionden så behövs det FYRA JORDKLOT. HALLÅ! Vi behöver ställa om och i synnerhet de som har mycket pengar att förfoga över. Vi behöver mer av hållbar konsumtion, hållbara prylar som inte går sönder så lätt, behålla och vara mer nöjd över det en har istället för att fara efter mer och nytt, vi behöver ha fler som jobbar med att återbruka, laga o s v. OCH vi behöver ett samhälle och ett ekonomiskt tänkande som förstår att om vi lägger pengar och resurser på barn, unga, utsatta, sjuka ja, då tjänar vi alla på det. Det system som är nu gynnar girighet och fartblindhet. Jag håller med klimatrörelsen ”Uproot the system”
Det har nyss varit kyrkoval och röster har höjts att Svenska kyrkan är för ”vänstervridet” Personligen skulle jag önska att kyrkovalet inte hade politiska förtecken överhuvudtaget. MEN om en inte har fattat det så bygger Kyrkans liv på Jesus Kristus. I spåren av att vilja följa Jesu exempel och uppmaning till barmhärtighet och kärlek, rättvisa och rättfärdighet så blir kyrkans fokus vänd mot människan och speciellt den mest utsatta människan. Kyrkans lära är ”vridet" mot människan; Det är Kyrkans blodomlopp att engagera sig för flyktingar, barn och unga, motverka utanförskap och ensamhet, slå följe när någon drabbats av sorg, skapa platser där hopp kan gro genom musik och lek och gemenskap. Dela liv, resurser, glädje och sorg. Listan är lång på vad kyrkor gör, över hela vårt land, för att stödja livet så som det är med det som brister och haltar men också en växtplats för engagemang och glädje. Kyrkans tro beskriver också Gud som skaparen. Alltså är allt skapat viktigt att värna om, lyssna till och agera för. Vi är skapade till Guds avbild och det viktigaste och tydligaste exemplet på vad det innebär har vi i Jesus Kristus; En som inte la något fokus på att oroa sig för kläder, ägande och status, som umgicks med samhällets utstötta som om de var hans familj, som helade, förlät, uppmanade att gå en extra mil för varandra, inte döma utan sprida kärlek som han själv o s v.
Bibeln kryllar av, i både gamla och nya testamentet, av en Gud som manar till empati, barmhärtighet, omsorg om den mest utsatte, om rättfärdighet, rättvisa och kärlek. Jordens tillstånd tillhör de mest utsatta liksom alla dem, människor och djur, som drabbas av jordens sjukdomstillstånd. Ja, kyrkans liv kan och bör inte annat än vara helt ”vriden” mot fullt fokus och engagemang för människan och naturen och djuren. I Jesu efterföljd.
”Den gudomliga närvaron blåser genom erotik och politik, ekonomi och konst. Gränserna mellan religiöst och profant är människogjorda. Den kristna tron är att se Gud i allt, förutom i vår mänskliga bortvändhet från Gud. Det går inte att skilja på Gudsrelation, människorelation och naturrelation. Guds skapelseväv har inga sömmar, allestädesnärvaron kan inte tunnas ut eller förtätas.
Om någon frågar: Hur ska jag finna Gud? är det i vår tid kanske enklast att säga: Gå ut i köket, där bakar Gud vårt dagliga bröd. Gå till långvården, där är Gud inlagd.” Martin Lönnebo
På olika sätt men med samma budskap upprepas Guds uppmaning till människan liknande som det står i Jesaja kapitel 58:6-9:
”…jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta… Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom,…Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger Gud: Här är jag”
Snart närmar vi oss slutet av det så kallade kyrkoåret som slutar med Domsöndagen, innan första advent tar vid och ett nytt kyrkoår. När Jesus talar om Guds dom är detta den viktigaste frågan; hur vi behandlat varandra. För ”…vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort mot mig” Gud identifierar sig med de mest utsatta alltså och säger;
”jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig” (Matteusevangeliet kap 25:35-36)
Vänstervridet eller ej men budskapet är tydligt att Guds dom över människan kommer att handla om vad vi gjorde mot våra medmänniskor och mot den jord Gud skapat.
Gud kallar oss till godhet! Och i dess spår helas vi och vår värld.
”Då bryter gryningsljuset fram för oss och våra sår skall genast läkas”