Smida om
Kommer hem på lunch och finner min man i köket med hörlurar på, fixandes iordning en lunch till sig själv. Det är en stunds paus från de eviga zoom-mötena. Han har ännu inte märkt att jag kommit hem. Han har på sig en ljus kofta och under den sin lila biskopskjorta och runt halsen hänger hans biskopskors. Min man är Stockholm biskop men för mig är han min livskamrat och bästa vän. Nu står han lite småböjd över sitt lunchfixande, med ryggen åt mig, benen en aning isär och fötterna utåt, som i först position. Byxorna hänger lite pösigt över gumpen och han guppar med benen till musiken i hörlurarna. Han ser ut som en liten musikdiggande gammal farbror bakifrån. Jag fnissar för mig själv men fylls samtidigt med kärlek till denna lilla människa som försöker fylla sin roll så gott han kan.
Är det inte så det är? Vi är alla små människor, som försöker göra så gott vi kan. Som kämpar med vår självbild, våra prestationer, med våra sår och med våra styrkor. Vi är starka och svaga, skrattar och gråter, tror på oss själv och inte alls, provtänker, har åsikter, byter åsikter, reflekterar och fattar ömsom ingenting. Vi är friska och vi blir sjuka. Vi hjälper och vi är beroende. Listan kan fortsätta i all oändlighet hur stark-sköra vi alla är och hur livet plötsligt kan drabba oss, både positivt och negativt.
Så läser jag om ärkebiskopen, Antje, som väljer att stänga ner sitt Twitterkonto för att det fyllts med så mycket hat. Hon tjänstgör som ärkebiskop för Svenska kyrkans räkning. En människa som på olika sätt, i sin roll, står upp för mänskliga rättigheter, dialog, viktiga värden som Svenska kyrkan står för. Hon fullgör sin roll mitt i ett liv som är hennes med vardag, relationer, starka dagar och tröttare dagar. Med en make och vänner som ser människan Antjé i all sin starkhet och skörhet. Som jag min man.
Och så denna tsunami av hat? Vi är inte skapade till att hata, utan till godhet. I godheten flödar liv, läkning och ett mänskligt samhälle. Men det missunnsamma och hårda kan lätt få fäste i oss. Det var nog därför Jesus så ofta återkom till förlåtelsen väg, att inte döma varandras – väg, till barmhärtighetens väg, till att ha fördragsamhet med varandra o s v. För att hjälpa oss ur denna onda spiral av hat och bitterhet. Och växa till som älskande människor, som är själva meningen med våra liv.
Det finns mycket i vår omvärld som skapar oro i oss. Det finns mycket orättvisa t ex. Men att ”strida” för ett bättre samhälle via ”vapnet” hat leder in i ännu mera hat och rädsla. Låt oss istället smida om ”hat-vapnen” till ”plogbillar” av vänlighet, godhet, givmildhet, rättvisa och uppmuntran så att vi kan plöja upp en god jordmån att växa i och skörda en framtid för alla.