Lycka
”Jag hör inte så bra men jag är bra på att lyssna”, sa den gamle mannen.
Det är en stor gåva att möta någon som lyssnar, som vågar närvaro, som vågar människan hon möter. Då finns rymd att visa sig. Bli till.
I ögonblicket emellan vill jag stanna en stund. Lyssna.
”Livet vill dig något”, viskar vinden, himlen, leken, dansen, sången, djuren och människorna omkring mig. Jag lyssnar. Övar mig.
Nästan varje gång som jag vandrar omkring på en stenstrand händer det. Barnet i mig träder fram. Hon som bara är. Vars sinnen är öppna - lyssnande och talande på samma gång. I en dialog med allt. Tillhörig allt. Öppen för det som kommer i hennes väg. Hon behöver inga uppgifter eller resmål att bocka av. Hon vågar vara och möta nuet. Njuter av en solvarm och havsslipad sten i handen. Nynnar.
Jag tänker: Tänk om alla för en stund skulle lämna mobilerna och alla andra apparater hemma en dag och sätta sig på pendeln till jobb och skola och bara ”lyssna”. Lyssna in varandra, sig själva, livet omkring, som är i stunden. Skulle vi kanske bli mindre ensamma då? Skulle livet få en chans att tala till oss? Jag är för mobiler, iphonar och så vidare. Men jag tror att barnet inom mig vet något som jag så lätt tappar bort i vardagen. Om ett lyssnande som gör mig tillhörig allt. En alldeles speciell lycka. Gratis!
Sommarvarm hud
Solkysst mark
Humlor
i blåelden
Sång
i träden
Lycka
i ögon-blick
