cidan

En gång tillsammans med konfirmander funderade vi över temat att ”se det som är dolt”. Det vill säga att det finns mycket som finns även om det inte syns. Konfirmanderna gav förslag på sådant, som finns men inte syns, som luft, syre, atomer… Någon sa toner. Det fastnade i mig. För så är det ju, att även om vi kan skriva ner toner på ett papper som synliga noter så lever tonerna i en osynlig värld. Nära ändå och något att lyssna till, ta emot, låta sig beröras av, vila i. Musik – ett under!

I sommar har jag njutit av ljuden, tonerna som finns i sommarnaturen. Jag har övat mig i att ta emot och påminnas om glädjen, skönheten, tonen som finns i allt skapat.

Jag kom att tänka på en flygresa jag gjorde med min familj från Sverige till Tanzania. 2001 till 2005 bodde vi där, i Tanzania. Mina barn var då fem och åtta. När vi flög över de franska alperna, studsade femåringen upp och ställde sig på sätet, hon var rätt kort på den tiden, och tryckte näsan mot vindrutan och ropade ”Wow”. Hon var sedan helt tyst medan hon intensivt iakttog det snöklädda bergsmassivet. Sedan studsade hon ner på sätet och konstaterade högt ”Det där har Gud gjort bra!”.

Väl hemma i Tanzania, när de röda blommorna, som pyntat Flametree träden, singlade ner och landade som vackra små konstverk på den brunröda jorden, minns jag att jag log för mig själv och tänkte ”Det där har Gud gjort bra!” Det var som om en osynlig hand strödde blommor på min väg bara för att påminna mig om glädjen och skönheten. En gåva full med uppmuntran och kärlek.