Let it bi
Vi har en ganska stor tomt. Mest gräsmatta. Eller ja, gräs, mossa, klöver, käringtand, prästkragar och - andra växter gräsmatta. Den är inte perfekt men jag är stolt över den. I den ryms massa annat som jag inte kan namnen på. Ibland finns där öar av något lila. Ibland fält av gula blommor, fast kortare i rocken än smörblommor. Och nu, när vi trodde att inga blommor skulle blomma mer, sticker vita blommor upp i ett större fält. Jag googlade på dem och det stod ”Hundkex” med efternamnet ”Ogräs”.
När vi klipper gräsmattan lämnar vi alltid dessa öar av blommor tills de blommat ut. Vi låter dem vara. För vi har upptäckt att de finns andra som mycket väl känner till dem och gillar dem. Insekterna. Let it bi, liksom.
På Rapport, tidigare i somras, var det ett inslag med en humle-forskare. Bumble-bee på engelska. Han sa att läget är akut för humlor och bin och att 70 procent av all mat som vi producerar är beroende av deras pollinering. Men så sa han också att vi kan hjälpas åt att skapa goda miljöer för dem. ”Alla som har trädgård, till exempel, skulle kunna tänka att det är ett naturreservat” Det vill säga att man bland annat låter, åtminstone delar av, gräsmattan vara. Låter naturen vara och se vad som händer. Det gav mig hopp. Jag kan göra något.
Denna sommar har vi inte klippt gräsmattan många gånger på grund av värmen och torkan. Gräset har knappt vuxit men strån och andra saker har dykt upp ändå. Bland annat en växt som sett ganska tanig och spretig ut med bruna, torra blom-bollar på. Jag tänkte att den får ryka när vi ska klippa. Men tid gick. Så kom regn i ordentlig mängd, gräsmattan såg ut att må bättre och det kändes dags att klippa gräsmattan. Då hade en av de bruna bollarna slått ut på spret-växten, en lila tistelblomma. Nu är gräsmattan klippt men tistelblomman får stå kvar. Och varje gång jag går för-bi har den sällskap.
Och medan jag nu sitter och skriver plockar min hjärna upp en gammal Beatles låt – Let it be. Googlade upp texten och tänkte. Kanske gäller detta också annat i livet. Att ibland bara släppa taget och låta saker få vara ifred, ge lite space för själen. Då kan oväntade tankar, idéer, insikter, drömmar dyka upp. Och även om de verkar lite spretiga först kan de, efter ett tag, blomma. Och få sällskap...

“When I find myself in times of trouble, Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom, let it be
And in my hour of darkness she is standing right in front of me
Speaking words of wisdom, let it be
Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom, let it be…..
And when the night is cloudy there is still a light that shines on me
Shine until tomorrow, let it be
I wake up to the sound of music, Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom, let it be
Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
There will be an answer, let it be
Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
Whisper words of wisdom, let it be”
Gilla, gilla, gilla! På försommaren ,innan hettan, läste jag Kerstin Ekmans bok "Gubbas hage", hon gillar INTE! gräsklippning.....