En predikan
Första söndagen efter Trefaldighet
1 årgångens bibeltexter
Tema: Vårt dop
3 juni 2018
Grödinge kyrka
Talgoxarna och Gud
I ett äppelträd i vår trädgård satte vi upp en fågelholk tidigare i vår. Ett talgoxepar bor där nu och de jobbar för högtryck. Hängivet och beslutsamt far de fram och tillbaka till boet. In med mat, ut med avföringen. Varje gång de anländer med sina insekter i näbben börjar ungarna pipa i kör, ohämmat. Jag beundrar talgoxeföräldrarna. I deras outtröttlighet och hängivenhet. När jag så satte mig ner med denna predikan kom jag att tänka att så där är ju Gud. Som talgoxeföräldrarna. Gud som fyller på med sin kärlek och så ut med skiten och så fyller Gud på med kärlek och så ut med skiten. I den gammaltestamentliga texten uttrycker Gud det så här: ”Jag skall ge er ett nytt hjärta, ett hjärta av kött, inte av sten och jag ska fylla er med en ny ande, med min egen ande ska jag fylla er.” Passionerat och hängivet fyller Gud på sina älskade ungar, oss. Liksom Gud städar undan. Som en talgoxeförälder.
Guds rike - Älskad
Idag är söndagens tema ”Vårt dop” Och symbolen är en dopfunt och över den en fågel/duva som ska symbolisera Guds Heliga Ande. Så jag är inte helt fel ute när jag jämför Gud med en talgoxeförälder😊. När vi döps får vi ett löfte om en vän för livet – den Heliga Anden. Och i romarbrevet står det att den Heliga Anden "vittnar om att vi är Guds barn", att vi är Guds oändligt älskade. När jag döper någon brukar jag säga att vi vattenstämplas med Guds eget JA. Med en kärlek som inte kan suddas bort. Detta är goda ord men hur svårt har vi inte att i djupet av oss själva förstå det? Att vår identitet är Djupt Älskad. Att universums hjärta slår för var och en av oss. Bom, bom. Äl-skad. Vi är lite som Nikodemus, (i dagens evangelietext), som anar att Jesus förmedlar något från Gud men vi fattar inte riktigt. De flesta av oss är upptagna, som jag gissar att Nikodemus också var, med vad andra ska tycka om oss. Vi vill anses duktiga, intelligenta… Ja, listan kan göras lång. Men kanske smyger vi, som Nikodemus om natten, med våra frågor… Nikodemus söker i alla fall upp Jesus, mitt i natten och får ett svar: ”Sannerligen, den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”…
Hm, vad menas?
Jag förstår Nikodemus som tycker att Jesus svarar kryptiskt och hade kanske kommenterat det likadant som Nikodemus, med en nyans av ironi: ”Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?”
Ja, vad menar Jesus?
Vid ett annat tillfälle skällde Jesus ut sina lärjungar när de försökte hindra kvinnor att komma fram till Jesus med sina barn så att han kunde välsigna barnen. Då sa Jesus till lärjungar så här: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och det är här jag tycker mig börja ana vart Jesus vill komma i sitt svar till Nikodemus. Barn föds med en tillit, att de är älskade som de är. De känner inte till alla krav på hur man ska vara, se ut och vad man ska lyckas med. De kan både bajsa på sig och spy på din axel och ändå flasha till med ett stort leende – mig älskar du, det vet jag! De vet något om den frihet och glädje som Guds rike handlar om – Sedd och älskad, oavsett. Vi behöver, som Jesus säger, födas på nytt för att SE detta, för att komma in i Guds rikes frihet och glädje. Guds Heliga Ande hjälper oss här. I vårt dop förmedlar Gud denna sanning – Vi är älskade, som vi är. Och genom sin Heliga Ande fortsätter Gud att mata våra hungriga själar med denna sanning. Och plocka undan lite skit och bråte för att ge plats åt glädjen att växa i oss😊
Vi behöver göra som fågelungarna, öppna och ta emot. Nattvardens enkla måltid rymmer det mysteriet. Kärlek som ges oss, om och om igen. Och vi som övar oss att ta emot.
Leva för Gud
Talgoxeparets mål är att föda sina ungar så att det blir starka och växer till sig och sedan kan flyga ut i världen och sprida talgoxegenerna. Det gäller också Gud. Gud älskar oss, ger oss sin kärleksnäring och puffar sedan ut oss att flyga ut i världen och sprida kärlek. I dagens episteltext uttrycks detta att vi ska ”leva för Gud”
Också i detta lämnas vi inte ensam. Den Heliga Anden påminner oss ständigt: Människa, du kan Leva för Gud!/Älska Gud! Det är det vi föddes till, att vara älskande människor! Det är inte krångligt alls. För Gud är inte så krånglig som vi kanske tror ibland. Utan väldigt konkret och nära i våra liv. Jesus förtydligade det när han sa så här: ”Det ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig” Moder Theresa, som engagerade sig för det fattiga i Indien, formulerade sig så här: Jesus är den nakne att klä, sjuke att bota, lilla barnet att ta i famn, den stumme att tala för, den handikappade att gå tillsammans med, tiggaren som får ett vänligt leende… osv. Den heliga Anden, viskar ständigt inom oss: Människa, du kan älska Gud! Med dina händer-ta i famn. Med dina ögon-se vänligt. Med dina läppar/dina or – uppmuntra eller stå upp för någon/något. Med dina öron – lyssna. Du kan älska mig, säger Gud. Det är det enda jag begär av dig.
Wow
Avslutningsvis. Som jag brukar säga vid dop: Du och jag får vara med i Guds egen rörelse: Wow-rörelsen.
Så ser Gud på oss, med ett Wow, och så uppmuntras och utmanas vi att se på varandra, oavsett vem hen är. Med ett Wow!
Så låt oss avsluta predikan så, vända oss mot vår granne, se in i dennes ansikte, ögon och säg…. Wow.
Flyg sedan ut och sprid!