Ingen slump
På en kurs fick jag, och de andra deltagarna, en fråga att fundera över: ”Vad berör dig?”
Mitt spontana svar blev ”Vänlighet”. När jag möts av vänlighet av kassörskan, av någon okänd jag möter på promenaden, perrongen, från arbetskamraten så blir jag berörd. Jag börjar le, känner hopp!
En söndag i september, för rätt många år sedan nu, skulle jag ta bussen till Hallunda från Rönninge station. Jag skulle på gudstjänst. Jag och min dotter gick på. Busschauffören hälsade oss välkomna. Jag hade två förköpshäften. Ja, sådana där pappersbiljetter som inte använts längre. Jag hade lite kvar på båda häftena. Busschauffören stämplade slut båda och sedan gick vi och satte oss.
När bussen åkt ett litet stycke, tog busschauffören micken till munnen och sa:
”Du som hade två förköpshäften med lite på varje, jag ska bara berätta för dig att för dem kan du åka på ända fram till klockan 12.15. Jag tänkte att det kunde vara bra att veta det!”
Jag och min dotter sprack upp i stora leenden och gjorde tummen upp åt honom.
Han log tillbaka mot oss i backspegeln.
När jag berättade denna händelse för en kvinna sa hon till mig:
”Det där var inte en slump. Vänlighet är något man odlar. Han, busschauffören, har odlat vänlighet länge. När tillfället ges kommer det liksom av sig självt”